Historik

1920

Vid riksdagsvalet denna höst var delningen mellan de moderata och de två bondepartierna ett faktum.

I årsberättelsen för detta år pekar styrelsen stolt på att ett 25-tal nya sockenorganisationer bildats i enlighet med de nya stadgarna, och att i flertalet återstående socknar kvarstod den förutvarande organisationen.

Vid förbundets årsmöte i Falkenberg valdes tre kvinnor in i styrelsen. Dessa var: Ingeborg Hegardt, Halmstad, Lalla Kumlin, Varberg, och Alma Mjöberg, Ölmevalla.

Den 12 december beslöts att kvinnoföreningar skulle bildas i länets fyra städer.

1921

Kvinnoföreningar började bildas runt om i länet, och på listan inför det stundande riksdagsvalet placerades Ingeborg Hegardt på femte plats, vilket innebar att hon inte stod på valbar plats.

I valet blev de moderata länets största parti med 17.126 röster, varav cirka 12.500 hämtades på landsbygden.

1924

Vid nomineringarna till riksdagslista framfördes några kvinnor. Ingeborg Hegardt hamnade ånyo på femte plats. Hon blev inte invald, men under mandatperioden avsade sig Erik Uddenberg sin plats. Hans efterträdare C A Fager avled under perioden och Ingeborg Hegardt kunde ta plats i andra kammaren.

1926

1926 skulle landstingsmännen utse ledamöter till riksdagens första kammare. Partiställningen i Hallands-Kronobergskretsen var 36 höger, 16 bondeförbundare, två frisinnade, en liberal och 13 socialdemokrater.

Liberalen hade nyckelpositionen i spelet. Fick högern med honom skulle partiet ta fem mandat. Annars blev det bara fyra högermandat. Efter förhandlingar mellan socialdemokrater och frisinnade förlorade liberalen sin nyckelposition. Högern fick nöja sig med fyra mandat, varav ett var nyvunnet. Detta tillföll borgmästare Georg Bissmark, från Halmstad.

Vid landstingsvalet några månader senare gick högern kraftigt fram i Halmstad ­ från 1.781 röster år 1922 till 2.182 år 1926. De frisinnade och liberalerna fick däremot inkassera en förlust på nästan 150 röster till 749. Det var från denna stad som den ende liberalen i landstinget kom! Socialdemokraterna gick kraftigt framåt.

I stadsfullmäktigevalet var trenden densamma. Högern ökade med ett mandat, till 16 och socialdemokraterna med två, till 18. De frisinnade och liberalerna fick halverad representation, till vardera ett mandat. En retfull mandatförlust gjordes i Halmstad-Tönnersjökretsen, då partiet var endast tre röster från att behålla det.

1928

Detta år fick Hallandsmoderaterna sin första kvinnliga riksdagsledamot, nämligen fru Ingeborg Hegardt, från Halmstad. Hon ersatte redaktör C.A Fager som avlidit.

Inför valet 1928 trimmades valapparaten extra. En nyhet var högtalarbilen. Allmänna Valmansförbundet hade köpt in ett par stycken som turnerade runt i landet och spred amiral Lindmans budskap. Det var dock inte amiralen själv som turnerade. Däremot var bilen försedd med en grammofon och på denna spelade en skiva med tal av Lindman. Ett 20-tal möten i Halland fick besök av högtalarbilen.

Arvid Lindmans sista ministär tillträdde den 2 oktober 1928 och avgick 7 juni 1930. I denna ingick förbundsordföranden i Halland J.B Johansson i Fredrikslund, eller "JB" som han kort och gott kallades, som jordbruksminister.

1929

Förbundets förste ombudsman, Henning Holmberg, drog sig tillbaka och efterträddes av den unge lantbrukarsonen Karl B Karlsson. För att han skulle kunna sköta allt resande inskaffade förbundet en bil till en summa av 3 600 kronor.

1931

Högerns länskvinnoråd i Halland bildas. Dess förste ordförande blir Hanna Ekelund i Kungsbacka, vilken också svarat för ett stort förberedande arbete.

1932

Vid nomineringsstämman inför riksdagsvalet beslöt man att gå till val med olika listor ­ en renodlad landsbygdslista och en renodlad stadslista. Orsaken var erfarenheterna från valet fyra år tidigare. Då hade landsbygden röstat på landsbygdsnamn, medan man i städerna föredrog stadsnamn. De moderata hade det året, 1928, låtit sin lista vara klart landsbygdsdominerad, för att möta hotet från bondeförbundet. Detta straffade sig å andra sidan i städerna.

Men, det blev inte bara en landsbygdslista, utan två! Uppslutningen i Nord- respektive Sydhalland hade 1928 inte varit god kring meningsfränder från den motsatta länsdelen.

I valet fick partiet cirka 11.000 röster på landsbygden mot knappt 5.000 i städerna.

1935

Kvinnorna gjorde entré i landstinget detta år, då moderaternas Ruth Hernqvist fick rycka in som ersättare för borgmästare Georg Bissmark, som insjuknat.

1936

Vid förbundsstämman i Kungsbacka den 15 mars bildades ett ungsvenskt distrikt. Dess förste ordförande blev Gustaf Hermelin. Samma dag firade för övrigt kvinnoföreningen på orten, Kungsbacka moderata kvinnoklubb sitt 15-årsjubileum.

1939

Vid förbundets årsmötet beslutas enhälligt att anta namnet Hallands Högerförbund, vilket var en konsekvens av riksorganisationens namn samt att man gått till val under beteckningen "Högern" sedan 1932.